Förr eller senare hittar vi en vän

De berättar att de som vänförmedlare matchar personer som vill ha en vän med någon som kan vara en frivillig vän. De är nöjda med att vara två som delar på uppdraget och ser bara positiva sidor med det.

- Jag sköter i huvudsak det byråkratiska och Birgitta är den som är mera ut på fältet och hittar de där människorna, berättar Mannsén. Mannsén berättar vidare att han gärna arbetar med datorn och annat byråkratiskt såsom vänavtal medan Udd är social och har ett stort nätverk i staden.

I praktiken kan processen se ut enligt följande: Mannsén och Udd får veta om någon som vill ha en vän. Då diskuterar de sinsemellan vem som skulle kunna passa som frivillig vän till den personen. De tänker bland annat på ifall personerna skulle kunna komma väl överens och ifall personerna har något gemensamt. Därefter kontaktas den potentiella frivilliga vännen med frågan om hen skulle vara villig att vara frivilligvän åt denna person. Om båda parter godkänner det så ordnas en första träff där parterna även erbjuds att någon från vänförmedlingen kan närvara. 

- Jag tror nog att det är viktigt att vara med på den första träffen, säger Udd, men betonar att det är de vännerna som får välja ifall hon eller Mannsén över huvud taget ska närvara vid den första träffen. Mannsén inflikar att den första träffen ofta är ett bra tillfälle för att exempelvis fylla i ett vänavtal mellan den som vill ha en vän och den frivillige vännen.

Mannsén och Udd är överens om att det bästa med att vara vänförmedlare är då det blir en lyckad matchning mellan vännerna och de trivs i varandras sällskap. De lyfter även fram att det är en utmaning att hitta frivilligvänner, samtidigt som de ser det ökade behovet av vänverksamhet som detta.

- Det händer att folk tar kontakt och frågar kring vänverksamheten och nämner att någon person skulle behöva en vän, berättar Udd.

För den frivillige vännens del ser Udd och Mannsén däremot andra utmaningar, exempelvis psykisk ohälsa hos vänkunden och att upprätthålla en balans mellan närhet och distans i relationen för den egna orkens skull.

Jag avslutar träffen med Udd och Mannsén med att fråga ifall de har några tips till de som känner sig ensamma.

- Ta kontakt! Förr eller senare hittat vi nog en vän. Om du har några anhöriga kan även de ta kontakt.

Båda betonar även vikten av att ha ett socialt nätverk och något att göra, exempelvis ringa en bekant, eller delta i aktiviteter och program som erbjuds av bland annat olika föreningar eller församlingen.

Vill du vara vänförmedlare på din ort eller har du frågor kring vänförmedlingen eller vänverksamheten? Ta kontakt med Emma Johansson så funderar vi tillsammans.