Frivilligheten lever i ständig förändring

Text: Päivi Kuntze

Vad bra att det finns en överloppsdag i kalendern vart fjärde år. Så fick jag ihop åtminstone en del av de frivilliga som lovat ställa upp och berätta om hur frivilligverksamhet i Röda Korset och även generellt har ändrats under de senaste årtiondena. Och samtidigt var det inte bara jag som hade passat på dagen, utan många andra, så försvann en och annan i förväg och blev borta från bilderna. Men det berättar redan en viktig sak: en frivillig brukar vara väldigt aktiv. Hen kan ha flera uppgifter inom Röda Korset och därtill ännu på många andra föreningar. Eventuellt även heltidsarbete! Den här gången talade vi mest om medlemmar och det administrativa arbetet i avdelningarna och distriktet.

Att hitta nya medlemmar och frivilliga

Nästan alla av dessa frivilliga ”skyllde sitt medlemskap eller aktivitet” på någon annan. Ofta tror vi att det är nånting väldigt svårt och komplicerat att få människorna med i vår verksamhet.

Det kan vara så enkelt att grannen från våningen under kommer på besök och säger att ”nu tycker jag det börjar vara din tur att bära ansvar, jag har redan gjort det så länge”. Ungefär så kom Carl Olof Tallgren till Rachel Nygård-Taxell för att få henne med i distriktets finansutskott.

Så började en lång karriär som bl.a. distriktsordförande, ordförande för Finlands Röda Kors fullmäktige och vice ordförande för Finlands Röda Kors styrelse. Och förstås finansutskottet.

Hon säger att ”jag gjorde inget fältarbete, utan hamnade direkt till finanserna”. Men talkoarbetare har Rachel varit och är även idag. Efter alla dessa år har hon aldrig varit med i Åbo avdelningens styrelse men nog länge fungerat som avdelningens verksamhetsgranskare. 

Hans Westerlund var första hjälpen-gruppens ledare cirka år 1985 - 1986 då han lockade Sussu Piekkala från Kimito med i verksamheten. Maj-Britt Heinström lockade henne sedan till styrelsearbetet i början av 1990-talet. T-O von Weimarn lockade Sverker Engström och flera andra pargasbor att bli medlemmar i Röda Korset redan år 1973.

År 2002 fick Sverker ett telefonsamtal från dåvarande vice ordförande med frågan om han ville bli ordförande. Sverker trodde sig göra sin ”tjänstgöring” i Röda Korset, ett par år, men inte gick det ju så. Han ärvde en väldigt fin styrelse, som sedan plötsligt dunstade bort. Så följande höst var han i behov av många styrelsemedlemmar.

Viktigast tyckte han vara sekreterare – och han trodde sig kunna locka Kristina von Weissenberg till posten. Kristinas nummer hade Sverker inte så det blev ett samtal till Beni von Weissenberg istället. Som otur var berättade Beni genast, att Kristina inte hinner. ”Då blir du sekreterare” sade Sverker och så blev det. Beni hade många bra egenskaper för en sekreterare: Han ägde en dator, kunde använda den och var duktig på att skriva protokoll under mötets gång. Då var protokollet oftast färdigt för underteckning genast följande dag! Det är alltså ”Sverkers fel” att Beni von Weissenberg är med.  
 

1990 var Annalena Sjöblom en ung studerande på biokemi som deltog i en första hjälpen-kurs och grundade snart en första hjälpen-grupp tillsammans med sina studiekompisar. Sen bar det till Åbo svenskas styrelse som sekreterare, och när hon flyttade till Dragsfjärd var hon länge styrelseordförande där. Att det senare skulle bli att jobba som verksamhetsledare på distriktet visste hon ingenting om då ännu. Men det gav goda förutsättningar!

Samarbete och goda beslut

Rachel Nygård-Taxell och Sverker Engblom har båda fattat ett gott beslut i ung ålder: De betalade ständiga medlemsavgiften genast de anslöt sig till Röda Korset. 300 marks investering på 1960-1970-talet har varit ett av de fiffigaste besluten de gjort, tycker båda. Marknadsförs den här möjligheten tillräckligt idag? Nu kostar det väl 300 € att bli ständig medlem. 
 
Första hjälpen-grupperna jobbade mycket tillsammans i tiderna. Mycket samarbete, gemensamma övningar och även gemensamt tävlande. Gemenskapen i Åboland med aktiva möten var en viktig sak som delvis har försvunnit under tiden, tycker Sussu och Annalena. Folk har så bråttom nu för tiden – även om det borde vara så mycket lättare att röra sig mellan orterna och avdelningarna nu än tidigare. Här kunde man eventuellt ta en titt bakåt och fundera var det finns möjligheter för mera samarbete. 

Det behövs eldsjälar. Ett exempel är verksamhetsgrupperna i Pargas, som alla jobbade för att samla pengar för katastroffonden. 

Ibland gäller snabba tag: Ingen kom riktigt ihåg årtalet, men en katastrof ute i världen just före vappen fick hjärncellerna rulla fort. Kunde man få ihop en insamling till Vårdberget? På väldigt kort varsel ordnades en insamling på Vårdberget under vappfirandet. Insamlingen lyckades otroligt bra trots minimala förberedelsetiden och det var ett väldigt roligt och annorlunda sätt att få människor att delta. 
 
Det behövs eldsjälar. Ett exempel är verksamhetsgrupperna i Pargas, som alla jobbade för att samla pengar för katastroffonden. Det fanns också en Första maj-jippo, som samlade ihop människorna i Pargas. När idén hade tänts så gick allt fort: Stina Söderlund fick som uppdrag att fixa ett evenemang: en förening efter den andra kom med, från frivilliga brandkåren till hästar och hundar. Blåslaget spelade och stämningen var på toppen. Det samlades hundratals människor i Pargas centrum på första maj. Det var också ett utmärkt sätt att få nya medlemmar. Evenemanget fortsatte många år och var väldigt omtyckt. Varför det har sinat vet vi inte. Med de medlen som kom genom Första maj-jippot kunde man även hjälpa lokalt.

En engagerad ledare, pengar, medlemmar

Dessa tre behövs för en fungerande förening, tycker Sverker. Röda Korsets strategi besluts ju av Ordinarie Stämman, så det kanske känns lite svårt för avdelningen att binda sig till den. Men om avdelningen går genom stämmans beslut och väljer därifrån det som passar just dem bäst så är det lättare att fortsätta. När entusiasmen brinner så kommer folk med. 
 
Enligt Sverker är det väldigt viktigt för styrelseordförande att se till att det finns en gedigen verksamhetsplan som kan följas. Och att styrelseordförande kan delegera uppgifterna till de övriga medlemmarna. Pargas avdelningens verksamhetsplan var väldigt välplanerat - och sen var det bara att verkställa. Det här poängterade även Rachel: När hon satt i fullmäktige och styrelse för Finlands Röda Kors var det ofta Pargas avdelningens verksamhetsplaner som hon använde som modell för välfungerande och genomtänkt material. 
  
Är man ordförande så gäller det att inte sköta om alltför många andra uppgifter i föreningen. Ordföranden ser till att arbetsuppgifterna blir fördelade till sådana människor som kan sköta om saken, och gör inte allt själv. Då fungerar det mycket bättre. Det skulle vara väldigt fint att ordförandena skulle våga göra även idag. 
 
Nya medlemmar diskuterades mycket. Det tycks löna sig att ha koll på folk som pensionerar sig. Man skall nappa på innan de har hunnit hitta på för mycket annan sysselsättning. De som nyligen blivit pensionärer har varit viktiga för organisationen redan en lång tid. När man tittar några årtionden tillbak så hittade man nog även unga aktiva medlemmar – också till styrelsearbete.  Vad är då skillnaden idag, när vi inte får de unga eller nyblivna mammor och pappor med oss? För 25 - 30 år sedan var det enkelt att ta barnen med på möten. På det vis kom mamma också bort hemifrån. På möten kunde man amma vid behov. Dagens unga mammor har kanske så höga förväntningar på sig själva och på moderskap att de inte vågar lova sig bort hemifrån. 
 
Hur får man då pengar för verksamheten? Donationer och testamenten diskuterades ivrigt. De som testamenterat till Röda Korset har ofta själva varit aktiva och/eller fått hjälp av FRK vid något skede av livet. Det skulle vara viktigt att kunna presentera testamentmöjlighet även i framtiden. Under diskussionen kom även fram orsaken till vissa mönster i våra avdelningar – när det har donerats till vissa ändamål redan länge sedan så finns det att ge även idag. Och när det har hänt flera årtionden sedan, så vet inte ens distriktet om saken mera. 
 
Rachel kom i tiderna med idén om reglerade valperioder i Röda Korset, för att ”undvika avdelningar med samma ordförande i 30 år”. Det är väldigt fint, tycker alla som satt med i vår diskussion. Det finns alltid ogjort arbete på Röda Korset, som man kan ta itu med, och inte behöva bära ansvaret för länge. Då orkar man bättre och förnyelsen kommer automatiskt.  
 
Finns det verksamhet som fallit bort eller ändrats helt under åren, som skulle vara värt att komma ihåg? Och vad kommer man ihåg ännu? 
 
Sussu kommer ihåg byagrupparna i Kimitoön som var väldigt aktiva. Där fanns möjligheter från blodgivning och matlagning till handarbete.  De var lite som verksamhetsgrupper, men i hembyn. Byagrupperna var också dåtidens vänverksamhet i och med att det inom byagrupper samlades lite julklappar till byns åldringar. 
 
Allt behöver inte bli en stor succé – viktigast är att göra nånting. Om nånting inte riktigt lyckats så har man slutat med den. Ett exempel är barnlägren. Väldigt roliga men så arbetsdryga, att det inte lönade sig att fortsätta med. 
 
När man får pengar så är det väldigt bra om man kan satsa en del av pengarna på sin egna verksamhet. Som fint exempel kan nämnas bilen som Kimito avdelning skaffat för att kunna förverkliga sin verksamhet! 
 
Framgång föder framgång. Det behövs både människor och pengar. Tacksamhet över det understöd som Röda Korset fått lyftes upp många gånger under diskussionen. 
 
Första hjälpen-övningar, resorna till stämman eller nån annanstans och Första maj-evenemanget var bland de finaste minnen som jag fick från eldsjälsgruppen vid intervjun. Åbo avdelning ordnade räkfester och julluncher som hämtade in mycket pengar för katastroffonden. Det finns saker och ting man kanske kan återuppliva. 
 
Att kunna satsa tillräckligt mycket på det som man gör i Röda Korset är viktigt. Det kunde vara fint att fundera redan i förväg vad man kan göra i fortsättningen – vad man gör efter att ha suttit i styrelsen eller varit gruppledare. Som en arbetsgivare funderar på en nyanställd: vad kan den här personen göra om tre eller fem år. Så kunde också styrelseordförande fundera med sina styrelsemedlemmar. På distriktstyrelsemöten kunde man hålla även ett miniseminarium där alla kunde berätta om vad ens egen avdelning gör – att sprida informationen. Berätta ännu mera om sina verksamheter lokalt!

Och ännu mera om medlemmar och aktiva

Hur får man medlemmar med i styrelsen? Man ska inte skrämma potentiella kandidater genom att direkt fråga om att komma till styrelsen, utan be dem först att bara komma med och ”hjälpa vika servetter”. Det är helt ok att komma och sitta två år i styrelsen och sedan titta vad man kan göra som följande. Man behöver inte binda sig till resten av livet. ”Ingen tvingar dig, det här gör du frivilligt – men vi hoppas du gör ditt bästa här just nu.” Man borde gärna tänka även den vägen, att man får lära sig nånting nytt. 
 
En stor förändring under de senaste åren är att många unga och unga vuxna har börjat fråga vad man får betalt för sin insats. Är detta ett fenomen som kommer att fortsätta i samhället eller vad gör följande generationen? 
 
Även om vi drömmer om att få in unga medlemmar så får vi väl konstatera att vår bästa målgrupp är de nyblivna pensionärerna. Innan de hinner hitta andra nya hobbyn. Så här har det nog varit redan länge, men kanske sådant som vi kan ta i beaktande. 
 
Det finns en massa intressanta historier och synpunkter från medlemmar som varit länge med. Den här diskussionen handlade mest frivilligverksamhet som styrelsearbete, om medel- och medlemsanskaffning.  Kanske jag får en möjlighet att även skriva om hur vänverksamheten har ändrats under åren samt vad vi kan lära oss från de äldre första hjälparna.